Igår morse hade vi en väldans tur, Henke ropade mitt namn så där väldigt tydligt när jag gick upp och frågade var är hästarna. Mitt svar var ju då att "förhoppningsvis i hagen" men då visade det sig att ena öppningen till hagen var just ÖPPEN och hjärtat slog några extra slag.

(Det var så att i söndags var jag iväg hela kvällen och bad Henke ta in hästarna för fodring så jag skulle kunna rida direkt när jag kom hem. Kl 9 satt jag på hästryggen och strax innan 10 släppte jag ut dem men såg inte att Henke hade tagit in dem via den andra öppningen, sen gick jag in och la mig.)

När jag kom ut så stod alla 3 hästarna kvar i hagen och förmodligen hade dem fått ström i fötterna när dem närmat sig öppningen eftersom trådarna låg i marken. Det hade ju varit måttligt roligt att börja leta hästar i skogen eller i värsta fall på vägen för att man glömt stänga hagen inför natten.