I morse var det väldigt segt i hela kroppen och ganska svårt att stiga upp men jag ville upp tidigt och ta in Farax om jag skulle behöva ringa kliniken igen men han var faktiskt bättre och mycket mindre svullen och varm så jag avvaktar några dagar till.

Efter att dem stått inne ett par timmar så gick jag en runda med Zirocco och då vi gick förbi en sjö där inga människor sågs till så tänkte jag att han kanske ville bada fossingarna. Nu när Farax är skadad och inte heller har nån tävling att förbereda sig inför så kommer Zirocco få betydligt mer tid av mig. 

Från början var han inte speciellt intresserad av att gå ner i vattnet men efter lite övertalning så tyckte han nog att det var rätt mysigt.

Sötnosen

Påvägen hem gick vi förbi en hage med får och dem var väldigt intressanta

Här kommer även ett par bilder från helgen och dem är tagna den sista timmen för det fanns liksom ingen tid innan dess.

En hårt arbetande funktionär, vi hade väldigt fina röda kepsar för att man skulle veta att vi var funktionärer.

Här ser ni de westernekipage som gjorde bäst i från sig i helgen och i mitten står Farax kompis Prinsen och min vän Janicke som var jätteduktiga.

Va härligt det är att ha semester, man hinner liksom göra saker som man inte hinner annars och tom bara sitta och uggla lite. Inte för att jag gör det ändå men jag har i alla fall möjligheten   

Vi är precis hemma från en otroligt intensiv helg i Strängnäs, och denna gången blev det som ni förstår utan häst. Efter att ha pratat med veterinären på kliniken som vi var på och han tyckte att vi skulle avvakta över helgen så bestämde Henke och jag oss för att köra till Strängnäs för att åtminstone hjälpa till på årets Sportcup för arabiska fullblod.

Vi hade verkligen fullt upp från det att vi steg ur bilen 12.30 på fredagen tills vi körde därifrån ikväll 17.20 men det var härligt att i alla fall få vara med och se alla duktiga arabhästar.

Självklart så känns det snopet att behöva stryka sig i sista stund men så är det ibland, det går helt enkelt inte som man tänkt sig men det kan man ju inte hänga upp sig på. Sån tur och lycka som jag har haft andra gånger och så bra som så mycket annat i livet är just nu så väger det upp alla gånger.

Jag fick även härliga kommentarer av den Holländska domaren för utställningen angående Zirocco, hon tyckte att han har en otroligt spännande stam och när jag nickade när hon frågade om han hade god benställning så himlade hon med ögonen och log  .

Här hemma har det inte heller varit en lugn stund för våra kära vänner Amelie och Tobbe samt deras 5 barn och en hund har bott och tagit hand om gården och djuren hela helgen samt gett Farax medicin och tvättat Ziroccos sår.

Syrran var här i lördags och hjälpte till annars har Amelie och Tobbe (som inte är hästfolk) skött ruliansen med bravur och vi är oerhört tacksamma för detta och vi har verkligen känt att vi kunnat slappna av 45 mil bort...

SUPER STORT TACK.....  

Nu är det dags att sova för imorgon måste jag kolla Farax ben och ringa till veterinären igen för att boka eventuellt återbesök.

Natti natti

Fram tills i fredags har livet varit mer än fullt med mycket på jobbet och mycket i det privata (därav inget bloggande) men så kom äntligen semestern. Jag hade tagit semester även på fredagen för vår årliga sommarfest på lördagen och det var bestämt sedan tidigare att Emmy skulle komma redan på fredagskvällen med Alfred för att vi även skulle kunna rida hela helgen.

Så blev det tyvärr inte för min kära lilla Farax har nån slags otursskugga runt sig när det börja närma sig tävling (just nu skulle vi vara påväg till arabsportcupen), vilket denna gången visade sig med en tjock kota på ett bakben.

Det såg inte så farligt ut just då och han var inte halt utan jag red en stund men när jag tog upp han i galopp så sa han ajaj och det var bara att sitta av och gå in i stallet.

Dagen efter var han rejält halt i traven och jag hoppades att det skulle vara övergående men icke, i måndags var han inte bättre snarare sämre och det blev ett samtal till djursjukhuset och vi fick en tid igår morse.

Hjärtat och hjärnan gick på högvarv när vi stod inne i den där röntgensalen och väntade på vår dom, har man en gång innan stått där och sen fått beskedet om fraktur så är man inte så sugen på det en gång till.

Man vet att det innebär ca 1 års konvalecent med minst 3 månaders boxvila mm. men när veterinären sa att allt var helt så gick pulsen ner en aning. Han kollade sen med ultraljud men eftersom han var så svullen så kunde han inte se allt och han han tyckte att det var lite märkligt att han hade en 2 gradig hälta och ingen synlig skada.

Vi blev ordinerade medicin och återbesök när svullnaden gått ner, vi stannade på apoteket innan vi körde hem och han fick sin första dos direkt och i morse fick han en dos till.

Som sagt skulle jag, Farax och Henke varit påväg till sportcupen just nu för att tävla men även hjälpa till som funktionärer. Jag har ju varit med hela året i tävlingskommitén och det känns väldigt frustrerande att inte kunna vara med och slutföra allt arbete som vi lagt ner under året. Men det viktigaste just nu är att Farax blir bra och att det inte är nån skada på någon sena eller led.

Håll gärna en tumme för oss

Kramis

Från början var det nog endast meningen att vi skulle byta taket och det pga att det var stora hål i det men nu är vi i full gång med en fullständig ansiktslyftning av altanen och det tack vare Henkes mamma. Yvonne skulle "bara" fixa till fönsterna lite men jag tyckte att de blev så fantastikt fina så jag fick inspiration att fortsätta med alla fönster och även målning av hela altanen vilket är full gång med nu.

Så här fint blir det

detta är den sista sidan som vi inte än har börjat med, så här kan man se skillnaden

Fixa Tommy har även blivit inblandad i detta projekt och denna gång fick han visa sin talang när det gäller glasmästeri.

Det var ett par spruckna rutor, och här ser ni en ny som Tommy skurit till och jag själv står för kittningen.

Ikväll kommer Tommy och Yvonne igen för ännu en kväll med arbete men det får allt bli lite trevligheter oxå med mat, dryck och skratt.

Hej vad det går

Idag blev jag förpassad på jobbet till inte bara Sölvesborg utan ända ut på ön Hanö. Jag är inte speciellt förtjust i att åka båt och idag var det väldigt blåsigt vilket gjorde att det blev inte roligare precis och det kändes som att spyan var nära ett par gånger  .

Väl på plats var det riktigt trevligt

och utsiktigt från kundens tak var inte fy skam

kan tänka mig att det är ännu finnare en solig dag

Jag var oerhört glad när jag nådde fastlandet igen   .  

En fullständigt späckad helg har det varit och det är inte annat än att man känner sig lite mosig  .

Henke hämtade Hugo i fredags kväll och sen kom ett par kollegor och hälsade på och det blev en trevlig kväll, Hugo sov över och på Lördagen fick var vi med och hjälpte till på auktionen på min farmors gård.

Det var över 200 bilar på åkern och en väldigt massa med folk, vilket kändes både naturligt och väldigt konstigt. Det har ju alltid varit en samlingsplats för alla men att sälja ut ett helt liv va kanske nödvändigt men märkligt.

Igår var jag och Henke i skåne hela dagen och kollade på internationell arabutställning på Blommeröd arabstuteri, och Ziroccos halv syrra (samma mamma) Chaquira blev bästa svenskfödda sto och fick utställningens näst högsta poäng.

Vackra Chaquira tillsammans med sin hingstunge, Janicke och Magnus från MT trainingcenter

Efter en härlig men hektiskt semestervecka så har jag haft en om än mer hektiskt helg som började med ett besök på den stora westerntävlingen på High Chapparall på fredagen. Henke , jag och Emmy körde endast över dagen fast vi hade bestämt att stanna till på lördagen, men med facit i hand så var det ganska skönt eftersom vi skulle på min farbrors 60-års kalas på lördags eftermiddag. Det var ett trevlig kalas men det blev inte så många timmars sömn för mig eftersom jag och Emmy hade bokat in oss på en inblick i den akademiska ridkonstens världen på söndagen. Det blev en heldag med en del intryck och både Emmy och jag fick något att fundera på.

Igår när jag kom hem så var Henkes föräldrar här och hade fortsatt jobba med altanen och vilken skillnad det kan göra med lite färg och raka kanter. Vi höll på tills kl 21 och sen han jag rida Farax ett pass i paddocken innan vi käkade lite natta mat som Henkes mamma kokade ihop.

Förutom att Baronen är med oss när vi bygger och renovera så har han själv tagit på sig uppdraget att utrota möss här omkring och varje dag tar han minst en mus som han kommer och visar upp för oss. I lördags tog han 2 möss inom loppet av en timme, han äter inte upp dem utan lägger dem utanför dörren och där kommer fåglarna och tar den.

Förra veckan fick Baronen en ny säng

och han bara älskar att gosa ner sig i den