Det har varit mycket hemma nu och är man hemmaglad annars så har man nog varit det ännu mera nu.

Vi har faktiskt fått lite gjort dem sista veckorna och jag har varit lite snickartagen på kvällarna. Det där med att ha vedeldning som uppvärmning kräver en del arbete men vi försöker hela tiden hitta tids- och arbetsbesparande lösningar och att slippa springa upp och ner för källartrappan har stått ganska högt på listan.

Nedan ser Ni vår lösning.

Ovanför trappan och där tömmer vi skottkärran

Nedanför trappan står den andre (som var jag denna gången) och staplar veden som kasar ner för rampen. Väldigt tids- och arbetsbesparande.

Förra helgen igen så eldade vi hela helgen där Henke hade huggt och på söndagen var Hugo med och styrde upp verksamheten.

Självklart måste man ju passa på att grilla korv ute då

Baronen var oxå med en stund

Alla 3 hästarna mår bra (peppa peppa) och jag har ängnat en del tid på Farax rygg vilket har och är en otrolig fristad just nu.

Det är en lugn och trygg flock dessa tre och samsas bra runt foderbåset.

Jag håller på med ett annat snickeriprojekt, en skylt som ska stå vid vägen och peka in mot gården, och den ska förhoppningsvis sättas upp i helgen.

Att leva i ”nuet” är lättare sagt än gjort, framförallt när man bara vill backa bandet och att allt ska vara som det va innan det hemska hände. Saknaden är enorm och ibland förstår jag inte att det har hänt men hur mycket man än vill backa så inser jag att man måste gå vidare och fokusera på här och nu.

Att ha djur runt sig i svåra stunder är en otrolig kraft och man blir helt enkelt tvungen att vara i nuet och i verkligheten.

Pappa tyckte om att läsa och även att visa denna blogg om våra äventyr på gården för andra, jag ska verkligen försöka fortsätta skriva om djuren och våra projekt i Pappas glada anda.

Portarna som var sista delen i Pappa Pelles och Pappa Tommys projekt är på plats och blev jättebra.

Väggen blev över förväntan och Henke och jag är oerhört tacksamma, nu återstår endast lite detaljer.

Här ser ni början.