Detta har nog varit den längsta vintern i mitt liv och själva vintern verkar nästan som att den fortsätter men jag har i alla fall börjat känna våren och livet börja bli lite lättare igen. Ibland blir allt sådär tungt och jobbigt och det kan vara svårt att fokusera på rätt saker, då är det väldigt viktigt att ha en härlig familj och goa vänner som håller en ovanför vattenytan. Det har jag verkligen förutom att jag saknar min pappa väldigt mycket som kanske har gjort att jag har lite svårare, efter att ha mist honom, att hitta rätt i svåra stunder. Samtidigt som att jag vet att han finns i mig och alltid kommer att göra det så gör det mig väldigt liten ibland att veta att han inte finns med oss längre.

Det har som sagt varit en väldigt lång och kall vinter och när ridning och hästarna är som viktigast att ha för att få extra energi så har min lilla olyckskorp ”Farax” varit dålig och det såg ganska mörkt ut ett tag. Nu är vi på gång uppåt igen och hans små söta ögon är glada och smärtfria vilket gör mig otroligt glad. Samtidigt har Zirocco endast få stå nära Farax för att hålla honom lugn vilket har gjort att han har blivit en liten odåga som behöver mycket träning framöver för att komma tillbaka till där vi var i höstas.

Det som har gått bra i vinter är renoveringen av rummet ovanför trappan, har lagt ex antal timmar på att regla väggar, byta dörrkarmar, sätta gips mm och vi har tacksamt tagit emot hjälp av bästa Snickar-Tommy (Henkes pappa). Utan honom hade det vare sig blivit hackat eller malet för det är lite plock att renovera gamla hus när inget är rakt eller är standard utan man får uppfinna varje moment för sig. Allt har ordnat sig efter hand förutom trappjäven rent ut sagt, nog har alla varnat och sagt att det är ett otroligt jobb att slipa ner en gammal trappa som har haft en heltäckningsmatta. Men jag hade väl aldrig trott att det skulle vara såååå ”jävligt” och tidsödande, vilket har gjort att jag har gett upp för tillfället och kanske väntar till nästa vinter innan jag gör ett nytt försök.

Här ser ni resultatet av renoveringen, vi är supernöjda

Nu ska jag försöka uppdatera lite oftare med lite glada nyheter och tankar.

Kramis på Er

 

Lena i Strömsberg

9 april 2013 08:21

Hej Pauline Trevligt att du är tillbaka. Har saknat din blogg. Nu ser vi fram emot VÅREN (för den är väl på G?)

 

Lenet

9 april 2013 17:25

Vad fint det blev!! Har du ingen "före-bild" så att man kan se skillnaden? Kommer ju knappt ihåg hur det såg ut däruppe.
Lilla Pauline ;(, jag vet precis vad du menar med att sakna sin pappa.. Men som du säger, de får leva i våra minnen och jag är säker på att de är med oss på ett eller annat sätt! Kanske sitter de däruppe och tittar ner från sin himmel! Kramar Helen

 

Pauline

10 april 2013 07:42

Tack Lena och Lenet

Kolla in inlägget den 5 januari så ser du några bilder på hur det såg ut.

Kramis

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

September var det mest häst hela helgerna med träningar och tävlingar för både mig och Ronja. Igår började vi ett nytt projekt på gården. Henke grävde och jag hämtade virke så nu får vi se vad det blir denna gång. ...

Och vi kommer snart slippa 7 stolpar på gården. Lippy va med och kollade så allt gick rätt till, inte rädd för en Grävis direkt. ...

Igår satte vi de sista stolparna och efter 260 meter är vi rätt så trötta på att sätta staket. ...

Vår nya 23 tons Grävis har fått börja visa vad han går för. Inom några månader kommer dem äntligen och gräver ner elen och vi slipper sju stolpar på gården. Samtidigt passar vi på att göra om hagarna. Igår va Hugo här och hjälpte Henke att flytta ...