det var precis vad jag kände i morse när jag vaknade, hade somnat med tänd lampa i taket och tv:n på och vaknade först när klockan ringde 05:30. Det var då jag kände aj aj i kroppen och funderade på hur jag skulle ta mig igenom denna dagen. Men som vanligt så klara man mer än vad man tror så ner till hagen för att fodra Farax och sen blev det den vanliga prommenaden innan frukost. Tog mig igenom jobbets timmar och efter blev det en fika hos min goda vän Nettan inne i stan. Berättade inte igår om den lilla episoden som hände på vägen hem från Pernillaträningen, jo min bil höll på att börja koka. All kylarvätska hade runnit ut eftersom slangklämman på kylarslangen hade rostat sönder, min kära pappa kom till undsättning och snurrade till en provisorisk slangklämma av en ståltråd. Klarade mig hem och pappa lovade att komma som ikväll med en ny slangklämma. Nu hade jag ju bestämt med Nettan sen förra veckan och ville inte ställa in detta, tänkte att det klara sig säkert om jag kör försiktigt. Men inte det, väl inne i stan parkerade bilen och då hade ståltråden släppt och all vätska runnit ut igen. Min kära pappa var väl inte jätte impad av att jag hade chansat utan tyckte att jag riskerade lite väl mycket eftersom chansen var stor att bilen skulle koka. Men snäll som han är så körda han in till stan och hjälpte mig, vad skulle jag göra utan mina underbara föräldrar som alltid ställer upp så gott dem kan. Idag var Sandra snäll nog att skritta med Emmy & Alfred en runda med Farax, hade som ni förstår kört ihopa denna dagen och Farax behövde en skrittrunda efter helgens träning.

Tänkte bjuda på några komiska bilder från sportcupen förra året, ja man kan väl säga att backhinderna inte är vår starka sida. För att tydliggöra det hela så ska man inte välta eller trampa sönder konerna, vilket jag och Farax inte helt hade koll på då...ler...